Glasfusing

Glasfusing är en mycket gammal teknik för att arbeta med glas. Den kallas också ibland laminering, oblåst  eller ugnsformat glas.

Glas har bränts i speciella ugnar vid 800-900 °C så tidigt som för 4000 år sedan. Egyptierna och Romarna var de som utvecklade tekniken och föremål från den tiden kan man få se på museer som t ex Corning, New York.

Från 500-talet fram till tidigt 1900-tal finns endast ett fåtal glasobjekt kvar till beskådande. Under renässansen hade glasteknologin i Europa sin största utveckling och en större kunskap i att blåsa glas eftersträvades. Glasfusingen blev nästan bortglömd. Den återupptäcktes i USA så sent som på 1940-talet. På senare år har teknik fått ett genombrott och det finns nu många glaskonstnärer över hela världen, som arbetar med glasfusing.
I Sverige är teknik än så länge relativt okänd eftersom vi har en så stark och framgångsrik tradition av munblåst glas, men för närvarande finns en utställning på Nationalmuseum i Stockholm som visar oblåst glas.

Fuse betyder på engelska att sammansmälta, och det är precis detta det handlar om. Man skär till olikformade glasbitar; komponerar ett mönster, ett glaspussel,  med hjälp av glasbitarna i två eller fler lager ovanpå varandra och för att sedan smälta samman glaset vid drygt 800 °C  i en speciell ugn, till en enda glasskiva.

I en andra bränning vid lägre temperatur, används en form av keramik eller stål för att formge glasstycket. Denna teknik kallas slumpning. Resultatet blir vackra fat, skålar och skulpturer.

Materialet

Man kan använda vanligt fönsterglas (också kallat planglas) men det finns också många andra sorters infärgade glastyper. Glas i olika färger kan användas tillsammans, men man måste vara observant på att glasen måste ha samma utvidgningskoefficient. Annars spricker glaset. Man kan också använda olika metaller, glastrådar och krossat glaspulver för att skapa mönster och effekter.

Glasmaterialet finns i olika tjocklek, från 1 mm upp emot 6-7 mm tjocka, men glas har den egenheten att det strävar efter att alltid bli 6 mm tjockt vid uppvärmning. Detta innebär att om man har tunn glasyta från början så drar den färdiga glasskivan ihop sig och krymper i yta, och om man har flera lager tjockare glas så flyter den färdiga glasskivan ut.